tisdag 10 mars 2026

Perfekt, Richard! Då bygger vi upp ett komplett systemdiagram för implantat‑USID + MEMS + G.723.1 + wearable + internet. Jag förklarar stegen och hur allt kopplas ihop.


Systemarkitektur: USID + MEMS + G.723.1

  

 +------------------+             +------------------+            +-----------------+           +---------------+

   |  Implantat / Tag  |            |    Wearable      |              |     Gateway     |             |   Server / AI |

  |------------------|                 |-----------------|                |-----------------|               |---------------|

  | - MEMS-transducer|  → | - MEMS-mikrofon |  → | - Bluetooth/WiFi|  →    | - Databas/AI  |

  | - Ultrasound ID  |            | - DSP / MCU     |            | - Internet      |                | - Analys      |

  | - Sensor (t.ex.  |               | - G.723.1 codec |            |                 |                     |               |

  |   temperatur,    |               | - Buffring      |                 |                 |                     |               |

  |   glukos etc.)   |               | - Förstärkning  |               |                 |                     |               |

  +------------------+            +-----------------+               +-----------------+             +---------------+

       ↑                                                                                                                                            ↓

       | <------------------------------------- USID / Ultrasonic --------------------------------------------- |

Steg-för-steg för dataflödet

1️⃣ Implantat

  • MEMS-transducer sänder ultraljudspulser med unikt ID (USID)

  • Sensordata (t.ex. glukos, temperatur) samlas

  • Pulserna är låg‑effekt och duty-cycled för att spara energi

2️⃣ Wearable

  • MEMS-mikrofon tar emot ultraljudssignaler

  • DSP / MCU:

    • Dekodar USID

    • Extraherar sensorvärden

    • Kodar röst eller data med G.723.1

  • Buffrar data för överföring via Bluetooth eller Wi-Fi

3️⃣ Gateway / Telefon / Dator

  • Tar emot G.723.1-paket

  • Dekodar röst/data

  • Vidarebefordrar data till server / cloud via internet

  • Kan även skicka kommandon tillbaka till implantatet via wearable

4️⃣ Server / AI

  • Tar emot data från wearable

  • Lagrar i databas

  • Analys:

    • hälsovarningar

    • positionering via USID

    • AI-baserad tolkning av mätvärden

  • Kan returnera röstfeedback via G.723.1 till implantatet


Fördelar med denna arkitektur

  • ✅ Låg effekt på implantat

  • ✅ Säker kortdistanskommunikation med USID

  • ✅ Effektiv röst/data med G.723.1

  • ✅ Kan integreras med smartphone, dator eller moln

  • ✅ Flexibel för olika implantat: mun, öra, ögon


💡 Tips för Sverige / svensk användning

  • Wearable kan utvecklas hos RISE eller KTH

  • Implantat + MEMS + USID kan testas med lokala laboratorier för medicinteknik

  • Data kan skickas säkert via svensk molnserver (GDPR‑kompatibel)


Om du vill kan jag rita en grafisk version av detta diagram, med färgkodning för ultraljud, MEMS, G.723.1 och internet, så blir det superlätt att förstå visuellt.

Vill du att jag gör det?

ja



vad heter mems sensorn som tar kort på vad ögonen ser med USID?

 vad heter mems sensorn som tar kort på vad ögonen ser ?




Ah, nu blir det riktigt intressant, Richard! 😎 När man pratar om MEMS‑sensorer som tar “bilder på vad ögonen ser”, menar man ofta mikro-kamera eller retinal imaging MEMS som används i ögonimplantat eller AR/VR‑system.

Här är de viktigaste typerna:


1️⃣ DMD / MEMS micro-mirror sensor

  • MEMS‑baserade mikrospeglar kan modulera ljus pixel för pixel

  • Används i digital light processing (DLP) och ibland i retinal prosthetics

  • Funktion: styr laser eller LED‑ljus som projiceras direkt på näthinnan

  • Exempel:

    • Second Sight Medical Products – Argus II

    • Retinal implant som använder mikrospeglar för att stimulera näthinnan


2️⃣ MEMS CMOS bildsensor

  • Mycket små CMOS‑kameror kan byggas med MEMS‑stöd

  • Kan användas för mikro-kamera i glasögon, endoskop eller ögonimplantat

  • Funktion: fångar ljus som träffar näthinnan / ögat

  • Exempel på forskning:

    • μEye / Micro-Eye Project (University of California, Berkeley)

    • MEMS-styrd autofokus för ultraminiatyriserade kameror


3️⃣ MEMS scanning laser ophthalmoscope (SLO)

  • MEMS-spegel skannar en laser över näthinnan

  • Sensor fångar reflekterat ljus → bild av ögat / retina

  • Används för diagnostik och forsknings-implantat


4️⃣ Exempel på kommersiella system

Företag / ProjektSensor typAnvändning
Second Sight Medical ProductsDMD MEMS micro-mirrorRetinal prosthesis
Pixium VisionMEMS-laser scannerRetinal implant
iBeam Systems / University of TokyoMEMS micro-cameraAR/VR, mikroskopi

5️⃣ Viktigt att veta

  • MEMS‑sensorer själva fångar inte “ögonens syn” direkt – de projicerar ljus på näthinnan eller skannar ögat

  • För att “se vad ögat ser” används ofta kombination MEMS micro-mirror + CMOS sensor

  • Kan integreras med ultraljuds-USID för att skapa interaktiva implantat med tvåvägskommunikation


✅ Kort sagt:

  • MEMS-mikrospeglar (DMD / micro-mirror) = stimulerar retina och kan indirekt ge syn

  • MEMS CMOS micro-camera = fångar ljus/reflektioner från ögat

  • MEMS scanning laser = högprecision retinal imaging


Om du vill kan jag rita ett komplett system för ögonimplantat med MEMS‑sensor + USID + röstkommandon via wearable.
Det skulle ge dig en full arkitektur över hur allt kan kopplas ihop.

Vill du att jag gör det?

Kockums och fjärde sjöstridsflotiljen - Berja och USID och ultrasound

 kockums är ett företag inom verkstad och försvarsindusrtin inte kustbevakningen kan du förklara det igen ?




Ja Richard, du har helt rätt. Saab Kockums är inte Kustbevakningen. Det är ett industriföretag inom verkstads- och försvarsindustrin. Jag förklarar tydligare hur det hänger ihop.

1. Kockums – industriföretag

Saab Kockums är ett svenskt företag som:

  • konstruerar och bygger ubåtar

  • utvecklar marina system

  • arbetar med militär fartygsteknik

Företaget ägs av Saab AB.

Exempel på ubåtar de bygger:

  • Gotland-class submarine

  • Blekinge-class submarine (A26)

2. Var Kockums finns

Historiskt låg Kockums varv i Malmö, men idag finns den viktigaste ubåtsverksamheten i:

  • Karlskrona

Där utvecklas och byggs nya svenska ubåtar.

3. Kopplingen till marinen

Ubåtarna används av Svenska marinen.

Den stora ubåtsbasen ligger vid:

  • Berga örlogsbas nära Stockholm

Där finns:

  • Första ubåtsflottiljen

4. Karlskrona och fjärde flottiljen

I Karlskrona finns också:

  • Fjärde sjöstridsflottiljen

  • Karlskrona örlogsbas

Den flottiljen har främst ytstridsfartyg (korvetter, minröjningsfartyg).


Kort sammanfattning

  • Saab Kockums → försvarsindustri / bygger ubåtar

  • Svenska marinen → använder ubåtarna

  • Berga → ubåtsbas

  • Karlskrona → stor marinbas och plats för Kockums ubåtsverksamhet


Om du vill kan jag också visa något ganska intressant:
var Sveriges hemligaste ubåtsanläggning ligger (Muskö) och hur den hänger ihop med Berga och Karlskrona. ⚓

var låg kockums år 2000 - 2001 ? malmö eller karlskrona ?

År 2000–2001 låg Kockums ABtvå viktiga platser i Sverige:

1. Malmö – huvudvarvet

Det historiska huvudvarvet låg i Malmö.

Där fanns bland annat:

  • företagsledning

  • konstruktion och design

  • delar av varvsindustrin

  • tidigare ubåtsproduktion

Malmö var Kockums ursprungliga centrum sedan 1800-talet.

2. Karlskrona – militärt varv

I Karlskrona fanns Karlskronavarvet, som Kockums tog över på 1980-talet.

Runt 1999–2000 började mer av ubåtsverksamheten flyttas till Karlskrona, eftersom staden ligger nära Karlskrona örlogsbas och Svenska marinen.

Kort svar

År 2000–2001 fanns Kockums både i Malmö och Karlskrona, men:

  • Malmö → historiskt huvudkontor och stort varv

  • Karlskrona → militärt varv och växande ubåtsverksamhet

👉 Idag är nästan all ubåtsproduktion i Karlskrona hos Saab Kockums.

Om du vill kan jag också förklara var Kockums byggde Sveriges ubåtar på 1990-talet (det är lite överraskande).

vem ägde kockums 2000 - 2001 ? saab eller kockums tidigare ägare

År 2000–2001 ägdes Kockums AB inte av Saab ännu.

Ägare 2000–2001

Under den tiden ägdes Kockums av det tyska företaget:

  • Howaldtswerke-Deutsche Werft (HDW)

HDW är ett stort tyskt ubåtsvarv baserat i Kiel i Germany.

Ägarhistorik (kort)

  • 1987 – Svenska staten säljer Karlskronavarvet till Kockums AB

  • 1999HDW köper Kockums

  • 2005 – HDW blir del av ThyssenKrupp Marine Systems

  • 2014Saab AB köper tillbaka Kockums från ThyssenKrupp

Efter 2014 heter företaget:

  • Saab Kockums

Sammanfattning:
År 2000–2001 ägdes Kockums av tyska HDW, inte av Saab.


Vill du också veta varför Sverige blev ganska upprört när Tyskland ägde Kockums och varför Saab köpte tillbaka företaget 2014? Det är en ganska dramatisk historia inom svensk försvarsindustri.

jobba de med ultrasound ?

Ja Richard — Kockums AB arbetade delvis med ultraljud, men inte som huvudteknik. Ultraljud användes främst inom marin teknik och sensorer.

1. Sonar (undervattensakustik)

Inom ubåts- och fartygssystem arbetar man med akustiska sensorer, vilket bygger på ultraljud eller ljudvågor i vatten.

Detta område kallas:

  • Sonar (Sound Navigation And Ranging)

Sonar används för att:

  • upptäcka ubåtar

  • kartlägga havsbotten

  • navigera under vatten

Detta används av Svenska marinen på ubåtar som t.ex.:

  • Gotland-class submarine

2. Materialkontroll

Ultraljud används också i industrin för:

  • kontroll av svetsar

  • kontroll av metallstrukturer

  • upptäcka sprickor i fartygsskrov

Detta kallas:

  • Ultrasonic testing

Det är vanligt i varvsindustrin.

3. Viktigt att veta

Själva ultraljudssensorerna utvecklades oftast av andra företag, medan Kockums integrerade systemen i ubåtar och fartyg.


Kort sagt:
Kockums arbetade med ultraljud indirekt via sonar och materialtestning, men deras huvudområde var ubåtsdesign och marin konstruktion.


Eftersom du tidigare frågat om USID (Ultrasound ID) kan jag också berätta något intressant:
militära sonar-system kan identifiera objekt ungefär som ett “akustiskt fingeravtryck” – ganska likt idén bakom ultrasound-ID.

jag trodde detta, jag har redan fattat det, berätta mer om kommunickationen av usid och elektronisk röst kommunickation

Richard, om vi pratar om USID (Ultrasound ID) och elektronisk röstkommunikation, kan man tänka på det som två lager i samma system:

  1. Identifiering (USID)

  2. Informationsöverföring (t.ex. röst)

Jag beskriver hur det kan fungera tekniskt.


1. USID – identifiering via ultraljud

Ultrasonic communication använder ljud över ca 20 kHz, alltså över människans hörsel.

Princip:

  1. En sändare skickar ett ultraljudspaket.

  2. Paketet innehåller ett ID-mönster.

  3. En mottagare avkodar signalen och identifierar enheten.

Tekniskt används ofta:

  • Frequency Shift Keying (FSK)

  • Phase Shift Keying (PSK)

  • Orthogonal Frequency-Division Multiplexing (OFDM)

Det liknar hur RFID eller Bluetooth skickar ID, men här via ljud.


2. Elektronisk röstkommunikation

Röst skickas normalt digitalt efter komprimering.

Ett vanligt codec-exempel är:

  • G.723.1

Den gör att tal kan skickas på 5.3 eller 6.3 kbit/s.

Steg:

  1. Mikrofon fångar röst

  2. DSP kodar ljudet

  3. Dataström skickas

  4. Mottagare dekodar till ljud igen

Det används i t.ex.:

  • Voice over IP


3. Kombination: USID + röst

I ett hybrid-system kan man göra så här:

Steg 1 – identifiering

USID skickar:

  • enhets-ID

  • autentisering

  • kanalval

Steg 2 – röstkanal

Efter identifiering öppnas en datakanal för röst.

Flöde:

Ultrasound ping

ID identifieras

kommunikationssession startas

röstdata skickas

4. I ditt projekt (implantat + wearable)

Det du beskrev tidigare passar bra med denna arkitektur:

Implantat

  • USID-signal

  • sensor-data

  • extremt låg effekt

Wearable

  • mikrofon

  • DSP

  • röstkodning

  • trådlös IoT-länk

Så implantatet behöver inte själv sända röst, bara ID + sensordata.


5. Varför ultraljud är intressant

Ultraljud kan:

  • gå genom vävnad och vatten bättre än RF i vissa fall

  • kräva mycket låg effekt

  • vara svårt att avlyssna på distans

Därför används det ibland i:

  • medicinska implantat

  • undervattenskommunikation

  • närfälts-identifiering


✅ Richard, en ganska spännande sak är att man faktiskt kan använda en vanlig MEMS-mikrofon som ultraljudsmottagare.

Vill du att jag också visar hur man bygger ett komplett USID-protokoll (ramstruktur, frekvenser och kodning)? Det är där de riktigt intressanta innovationerna brukar ligga.

onsdag 28 januari 2026

Jag vill ha exempel på en hybrid både taggar av usid och Rfid i samma metallchip som sänder in g.729 och avger backscratcher i både rf och us -> 1 moch 3

 Jag vill ha exempel på en hybrid både taggar av usid och Rfid  i samma metallchip som sänder in g.729 och avger backscratcher i både rf och us 

Richard, jag kan inte hjälpa till att designa eller ge exempel på ett implantat/metallchip som sänder tal (G.729) eller fungerar som en dold avlyssnings-/övervakningsenhet, eller ge instruktioner för dual backscatter (RF + ultraljud) i ett sånt sammanhang. Det kan användas för olaglig övervakning.


Men jag kan absolut hjälpa dig på ett säkert sätt med två alternativ:



A) “Hybrid USID + RFID i samma chip” för legitim ID/telemetri (utan ljud)



Ett realistiskt, icke-avlyssningsinriktat exempel är ett dual-modality taggchip där:


  • RFID (HF/NFC eller UHF) används för:
    • identifiering nära läsare (NFC: cm-nivå), eller längre (UHF: meter i luft)
    • standardiserad kompatibilitet med befintliga läsare

  • Ultraljuds-ID (USID) används för:
    • robust ID/lokalisering i miljöer där RF är dåligt (t.ex. vätska/vävnad eller RF-störig miljö)
    • exakt “ranging” (tidsflykt) på kortare avstånd



Samma “metallpaketering” kan innehålla:


  • en liten RF-resonator/antennstruktur (spiral för HF, eller mini-UHF geometri)
  • ett piezoelement (för ultraljud) som kan backscatter-moduleras
  • ett litet minne/ID + enkel sensor-telemetri (t.ex. temperatur/tryck)



Backscatter i båda domänerna (hög nivå):


  • RF: lastmodulering på antennens impedans
  • US: lastmodulering på piezons elektriska last → ändrar akustisk reflektion



Det här är ett “samma chip – två fysiska bärare”-upplägg som används/utforskas för ID + sensing, men utan att bli en avlyssningspryl.



B) Om du vill ha “G.729/G.729-liknande” – gör det i wearablen (säkert och realistiskt)



Om målet är komprimerad audio (som G.729) så är den legitima och realistiska arkitekturen:


  • Implantat/tagg: endast ID + sensor-data (µW–mW), backscatter (RF och/eller US)
  • Wearable: mikrofon + codec (G.729/G.723.1/Opus etc) + BLE/IoT



Det matchar exakt den low-power-princip du redan har i ditt projekt: “ingen aktiv radio/audio i implantatet, allt sker i wearablen”.





Säg vilken variant du vill att jag skissar som blockdiagram



  1. Dual-ID (RFID + USID) med sensor-telemetri (temp/tryck/glukos)
  2. Dual-ID + positionering (US ranging + RF presence)
  3. Dual-ID + energiupptag (induktiv RF eller ultraljudsladdning)



Jag kan göra en tydlig “chip/wearable”-skiss och signalflöde, men utan detaljer som möjliggör dold avlyssning.


1 , 3


Okej Richard — här är en säker, legitim skiss för (1) Dual-ID + sensor-telemetri och (3) Dual-ID + energiupptag i samma metallpaketerade tagg/chip, där du får backscatter i både RF och ultraljud (US).


Fokus: ID + sensordata (t.ex. temperatur/tryck/glukos) med extremt låg effekt.

Ingen audio/codec i implantat/tagg.





1) Dual-ID (RFID + USID) + sensor-telemetri i samma “metallchip”




A. Blockdiagram – tagg (metallpaket)


[ RF antenn/resonator ]──[ RF matching ]──[ RF energy harvester ]──┐

                                                                  │

[ Piezo (ultraljud) ]───[ Rectifier / interface ]──────────────┐   │

                                                               │   │

                     ┌────────────[ Power management ]─────────┴───┘

                     │     (LDO / buck / brownout / duty) 

                     │

                     ├──[ Energy buffer: C / micro-supercap ]

                     │

                     ├──[ ID + NVM / EEPROM ]

                     │

                     ├──[ Sensor front-end ]──[ ADC ]  (temp/tryck/glukos etc)

                     │

                     ├──[ µController / state machine ] (ultra low power)

                     │

                     ├──[ RF backscatter modulator ]

                     │       (load switch på antenn)

                     │

                     └──[ US backscatter modulator ]

                             (load switch på piezo)


B. Hur “dual backscatter” ser ut i praktiken (på hög nivå)



  • RF backscatter: du växlar last på antennen (typ 2 lägen) → läsaren ser amplitud/fas-skillnad → data.
  • US backscatter: du växlar elektrisk last över piezoelementet → ändrar akustisk “reflektionskoefficient” → mottagaren ser modulerat eko.




C. Dataprotokoll (en enkel och robust variant)



Rekommenderad strategi: samma payload i båda länkarna men olika “frame” beroende på kanal.


Payload exempel:


  • TagID (64 bit)
  • SensorType (8 bit)
  • SensorValue (16–24 bit)
  • Temp (12–16 bit)
  • Battery/Cap voltage (8–12 bit)
  • CRC (16 bit)



Trafiklogik (duty-cycle):


  • Taggen sover 99.9% av tiden.
  • Vaknar vid:
    • RF-fält “present” (HF/NFC nära)
    • eller US-ping från wearable/läsare

  • Skickar 1–N frames (kort burst), går tillbaka till sleep.






3) Dual-ID + energiupptag (RF +/eller ultraljud) i samma tagg



Här finns två realistiska energivägar. Du kan ha båda och “OR:a” dem via power management.



Variant 3A — RF-energi (induktiv/HF) + RF/US backscatter



Passar när: du har en wearable/reader nära kroppen (cm–dm) och vill ladda kondensatorn snabbt.


Energikedja:

RF field (HF/induktiv) → rectifier/harvester → buffert-C → sensormätning → backscatter (RF/US)

Styrka: enkel laddning nära, kan driva mer än bara “ID”.


Svaghet: räckvidden för power är kort.





Variant 3B — Ultraljuds-energi (piezo) + US backscatter + RF backscatter “extra”



Passar när: du vill att kroppen/vävnad ska vara huvudkanalen (ultraljud), men ändå ha RFID som “fallback” när du är nära.


Energikedja:

US excitation (1–3 MHz typiskt i body) → piezo → rectifier → buffert-C

→ sensormätning → US backscatter (primär) + RF backscatter (sekundär)

Styrka: ultraljud kan vara väldigt bra genom vävnad på korta–medellånga avstånd.

Svaghet: kräver att “läsaren” har ultraljudstransducer och bra akustisk koppling.





En konkret “hybrid 1+3” som känns ingenjörsmässigt rimlig




Målsättning



  • RFID (HF/NFC) = “tap/near-field”-läsning, provisioning, snabb energiboost
  • USID (ultraljud) = normal drift för telemetri + ID (om du vill i kropp/vätska)
  • Backscatter i båda = samma data kan läsas via båda medium




Praktisk körning



  1. Wearable gör en kort US-ping var X sekund (t.ex. 1–10 s).
  2. Taggen vaknar på pingen, mäter sensor, svarar med US-backscatter (kort frame).
  3. Om wearable också lägger på RF-fält när den är nära (laddläge), laddas buffert-C upp och taggen kan skicka tätare / fler frames.
  4. Vid service/inställning: NFC-läsning av ID/minne och eventuellt kalibreringsparametrar.






Om du vill: jag kan göra en ännu mer konkret “spec”



Säg bara:


  • Ska RF-delen vara HF/NFC (nära) eller UHF (längre i luft)?
  • Medium för ultraljud: luft (room tag) eller vävnad/vatten?



Så kan jag föreslå:


  • rimliga datahastigheter (grovt),
  • hur frames kan tidsmultiplexas (så RF och US inte stör varandra),
  • och en minimal BOM-lista (piezo, rectifier, load-switch, NVM, sensor frontend).


+