Superheterodynmottagare

Superheterodynmottagare

http://sv.wikipedia.org/wiki/Superheterodynmottagare  

Superheterodynmottagare

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök

Superheterodynmottagaren är en mottagare av radiosignaler som utnyttjar heterodynprincipen för att omvandla den avlyssnade radiofrekvensen till mottagarens förutbestämda mellanfrekvens. Resten av mottagaren är byggd för att enbart hantera radiosignaler på denna fasta mellanfrekvens. Bör ej förväxlas med den äldre heterodynmottagaren. En dubbelsuper är en mottagare med två mellanfrekvenser i rad, se vidare nedan.

En viktig fördel är att med en låg mellanfrekvens kan man lättare bygga selektiva filter som utestänger oönskade radiostationer nära den avlyssnade frekvensen. En annan fördel är att man slipper göra en mängd frekvensberoende kretsar i mottagaren och ändra alla synkront när man vill lyssna på en annan sändarfrekvens.

Superheterodynmottagaren uppfanns och patenterades av Edwin Howard Armstrong 1918. Den slog igenom på allvar på 1930-talet. Ända sedan dess är i stort sett alla mottagare av radiosignaler superheterodyner. Det gäller apparater för rundradio, TV, kommunikationsradio, radiolänk med mera.

Teknisk funktion [redigera]

I mottagarens blandarsteg blandas antennsignalen multiplikativt med en frekvens fosc som alstras i mottagarens lokaloscillator. Enligtheterodynprincipen kommer då en radiostation på frekvensen fra att även uppträda på fra+ fosc samt på | fra– fosc|. Mottagarens efterföljande mellanfrekvenssteg är byggt för att enbart ta emot den fasta radiofrekvensen fmf. Bara de radiostationer som uppfyller villkoret | fra± fosc|= fmf kommer därför att kunna höras. När man vill lyssna på en annan radiofrekvens, ändrar man lokaloscillatorns fosc så att andra antennsignaler uppfyller villkoret | fra± fosc|= fmf.

Det finns alltid två olika fra som uppfyller villkoret | fra± fosc|= fmf. Mottagaren filtrerar redan i ingångssteget bort den ena frekvensen ur antennsignalen så att bara den andra når blandarsteget. Den oönskade frekvensen brukar kallas spegelfrekvens.

Exempel med siffror [redigera]

En klassisk mellanfrekvens i radiomottagare för långvåg, mellanvåg och kortvåg är 455 kHz. Låt oss för enkelhets skull säga 500 kHz, det vill säga 0,5 MHz. Antag nu att vi lyssnar på en mellanvågsstation på 1 MHz. För att omvandla 1 MHz till 0,5 MHz måste fosc vara antingen 0,5 MHz eller 1,5 MHz. Den lägre frekvensen är inte lämplig, eftersom den sammanfaller med vår mellanfrekvens. Alltså använder mottagaren fosc=1,5 MHz när vi lyssnar på 1 MHz.

Även en sändare på 2 MHz kommer med fosc=1,5 MHz att omvandlas till vår mellanfrekvens 0,5 MHz. 2 MHz är alltså den spegelfrekvens som vi behöver filtrera bort innan vi blandar antennsignalen med fosc. I detta fall ligger spegelfrekvensen dubbelt så högt som den frekvens vi vill lyssna på och är därför inte svår att filtrera bort.

Men antag att vi istället lyssnar på en sändare på 30 MHz i kortvågsbandets översta del. Med fosc=30,5 MHz hamnar spegelfrekvensen på 31 MHz. En sändare på spegelfrekvensen ligger här bara 3% ifrån den frekvens vi vill lyssna på. Det är svårt att göra ett filter som effektivt tar bort den ena frekvensen men inte den andra ur antennsignalen när de ligger så nära varandra.

Mottagare med flera mellanfrekvenser [redigera]

Avancerade mottagare arbetar ofta med två (eller flera) mellanfrekvenser efter varandra. Först används en hög mellanfrekvens för att få ett stort och lättfiltrerat avstånd mellan lyssnings- och spegelfrekvensen. Därefter blandas signalen vidare ner till en andra, betydligt lägre mellanfrekvens där man kan åstadkomma god selektivitet (särskiljningsförmåga) mellan närliggande radiostationer. En mottagare med två mellanfrekvenser kallas ibland dubbelsuper bland radioamatörer. En trippelsuper har tre olika mellanfrekvenser i rad.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Superheterodynmottagare  

Kommentarer(4)

2009-09-08 22:19